Jag bestämde mig tidigt för att jag ville försöka helamma i ett halvår och inte börja med smakportioner före det. Till en början räckte bröstmjölken inte till och vi fick ge mjölkersättning efter varje amning för att Emilio skulle få i sig tillräckligt med näring. När han var runt 2 ½ månad slutade vi helt med flaskan och efter det har han bara ammat. Vid 4 månaders ålder började vi med att ge honom bitar av smörgåsrån och även någon majskrok då och då. Vi lät honom också få smakprover av vår mat när han visade intresse. Det var inget som han kunde bli mätt på, utan bara för att han skulle få känna på smaken och konsistensen. När han var 6månader började vi ordentligt med smakportionerna, dock var amningen fortfarande huvudfödan.

Emilio är nu 8 månader och hans huvudföda består fortfarande av bröstmjölk. Eftersom jag jobbar och Marcus är föräldraledig krävs det lite planering för att få det att gå runt. Jobbar jag dagtid får Marcus komma med honom till mitt jobb under min rast för att jag ska kunna amma honom. För det mesta jobbar jag dock natt och då är det sista jag gör innan jag åker till jobbet att amma honom och det första jag gör när jag kommer hem.

Eftersom hans huvudföda fortfarande består av amning innebär det att Marcus blir låst då han aldrig kan åka iväg allt för långt bort från mig ifall Emilio blir hungrig. Det innebär också att jag får min sömn väldigt upphackad då jag måste vakna till och amma Emilio då och då under dagen. Jag somnar för det mesta snabbt om igen men det påverkar en ändå att inte kunna få sova sammanhängande efter en hel natt på jobbet och med vetskapen om att en till natt väntar.

Emilio började själv sova nätterna igenom vid 4 månaders ålder och när jag började jobba kände jag ingen oro för att han skulle bli hungrig under natten. Allt eftersom hans näringsbehov ökat har han återigen börjat vakna nattetid för att amma. När jag inte är hemma sover han för det mesta hela natten men vaknar så fort jag kliver in innanför dörren på morgonen. Eftersom han tidigare ätit ur flaska hade vi båda räknat med att kunna ge honom flaskan igen när jag började jobba, ifall han skulle vakna och vara hungrig på natten, vilket händer ibland. Emilio hade dock inga planer på att börja med flaska igen. Det är påfrestande att varje jobbnatt fundera och oroa sig över om han kommer att sova hela natten eller inte då han vägrar att ta emot flaskan.

Vikten är något vi har kämpat mycket med hos Emilio. Som nyfödd gick han inte upp som han skulle men det ordnade upp sig.  Nu har vikten återigen börjat krångla. Till en början gick han inte upp tillräckligt och hans viktkurva började plana ut. Senaste besöket hos BVC visade på en viktnedgång och efter konsultering med läkaren fick vi en tid veckan därpå.  Fortsatt viktnedgång och vi blev skickade in till Falun för observation.  Efter att ha spenderat 5 ½ timmar på akuten fick vi ett rum på avdelning 34.

Inne på avdelning 34 har vi haft matexperter, barnsköterskor, läkare, logopeder och dietister som observerat hur vi gör kring måltiderna och med matningen och de har alla bekräftat att vi gjort rätt. Hur konstigt det än låter hade det varit skönt om vi hade gjort fel någonstans och det är därför han inte vill äta, men så är inte fallet. Det enda vi kan göra är att fortsätta truga med maten men, det är inte så kul när ens barn slänger med huvudet, fläktar med armarna och gråter hysteriskt så fort man erbjuder mat. Inte känner man sig bättre när man tvingar in skeden i munnen på honom för att han ska få i sig något. När han väl fått maten i munnen så smakar han på den, sväljer lite till och med, men det mesta åker fortfarande ut igen.

Jag hade räknat med att det skulle ta tid att få matningen att fungera, nya smaker och konsistenser och ett helt annat sätt att äta på än tidigare. Klart det tar tid att lära sig att äta mat. Dock hade jag aldrig trott att det skulle vara så här svårt och att det skulle ge upphov till så mycket stress och ångest. Det känns som vi har provat allt efter konstens alla regler. Varm mat, kall mat, smaklös mat, smakrik mat, hemlagad mat, burkmat och så vidare och så vidare. Inget har fallit honom i smaken och bröstmjölken räcker inte längre till för att fylla det dagliga näringsbehovet hos honom.

Efter att vi träffat dietisten gjorde hon upp ett schema med mattider och hur mycket han ska ha vid varje mål. Vi är långt ifrån de mängderna idag men det är målet vi ska efterstäva för att han ska få i sig den näringen han behöver, för att växa som han ska. Från att ha ammat helt fritt får han nu bara bröstmjölk 3 gånger om dagen. Detta för att han ska bli hungrig, vilja äta och lära sig att det finns annan mat här i världen. På natten får han amma hur mycket han vill, dock inte allt för nära morgonen.

Vi har fått åka hem över helgen men ska tillbaka på måndag igen. Det är jätteskönt att få vara hemma, att få sova i sin egen säng och vara i sitt eget hem. Samtidigt känns det lite läskigt och jobbigt då Emilio fortfarande inte vill äta något annat än bröstmjölk…