Det här med amning är en laddad fråga för många. Jag visste att jag ville amma, eller jag ville i alla fall försöka att amma, men gick det inte så fick det vara.  Det som oroade mig var inte det här med för lite mjölk eller såriga bröstvårtor utan det faktum att jag totalt avskyr beröring av bröstvårtorna. Ja, jag vet, bröstvårtorna som är en erogen zon för många ger mig totalt obehag vid beröring, speciellt om de är styva.  Ryser av obehag i hela kroppen och ser framför mig hur de ramlar av, inte särskilt upphetsande om du frågar mig. Hur som helst, när Emilio kom till världen och jag fick upp honom på magen så fick han komma till brösten och amma i sig råmjölken. Det var inga problem alls utan kändes som det mest naturliga i hela världen.

Nere på BB så vaknade han på natten och ville amma. Eftersom jag varit fundersam över det här med amningen så hade jag läst på om amning och hur det går till. Tog upp honom och lade honom vid bröstet och han började suga. Fick börja om några gånger då han inte fick ett ordentligt tag men till slut fick vi till det. På morgonen frågade BM om han ätit något än och jag sa att jag ammat honom på natten. Hon bad mig då att säga till nästa gång han var hungrig så att de kunde få kolla på amningen. Sagt och gjort, nästa gång Emilio var hungrig ringde jag på larmet och de kom in och kollade amningen, det var inga problem alls och de tyckte att det såg bra ut – skönt.

Efter det larmade jag några fler gånger då det krånglade med amningen och jag inte fick till det själv trots egna försök och jag fick snabbt hjälp att rätta till det som var fel. När det var dags att åka hem kände jag mig inte alls nervös inför amningen utan kände att vi hade en bra grund att bygga vidare på, jag och Emilio. BM hade antecknat att amningen var etablerad och att den såg bra ut.

Första dagen hemma gick bra men det dröjde inte länge förrän det började krångla och på lördagen vägrade han att äta och låg och sov istället. Till slut hade jag sådan ångest och panik att jag bara grät och Marcus kollade upp och sa att man kan ringa in till återbesöksenheten i Falun och få hjälp. Ringde in och de sa åt mig att försöka pumpa ut och ge honom alternativt ge honom mjölkersättning då det kunde vara så att han var så hungrig att han inte orkade äta.  Fick också en tid hos de på söndagen för att det skulle kunna kolla amningen igen. 

Försökte handpumpa, fick ut ungefär två droppar på en timme, så det gav jag snabbt upp och gjorde istället i ordning en flaska med mjölkersättning. Emilio var dock inte alls intresserad av flaskan och efter att ha krånglat med den en stund gav jag upp. Han hade fått i sig lite grann i alla fall och jag lade mig i sängen med honom. Efter en stund vaknade han av sig själv och åt från bröstet – vilken lättnad

Vid den här tidpunkten rann även mjölken till och mina bröst var stora och uppsvällda, såg mer ut som ett par silikon än som riktiga och det droppade konstant. Spelade ingen roll att jag tryckte in bröstvårtan för att stoppa flödet, tre sekunder senare så droppade det igen. Verkade inte vara några som helst problem med tillgången i alla fall…

På söndagen åkte vi in till Falun och de tog även en vikt på honom innan vi kollade amningen. Innan vi åkte hem från BB hade han gått ner nästan 10 % av sin födelsevikt men han hade vänt och börjat gå upp bra. Amningen såg även den bra ut och det var antagligen stressen som gjorde att jag fick svårt att släppa ifrån mig mjölken

Eftersom han gått ner så mycket i vikt innan hemgången så ville BM på BB att vi skulle boka in ett tidigt besök hos BVC och på tisdagen hade vi tid för inskrivning. Han stod still på samma vikt som i söndags och jag blev tillsagd att amma minst var 4:e timme. Det var dock inga problem då han vid det här laget levde vid bröstet, han gjorde inget annat än att amma och jag han knappt med att gå på toaletten eller ta något att äta.

På torsdagen var vi åter igen in till Falun och följde upp amningen. Jag var helt säker på att min mjölk var slut eller i alla fall höll på att försvinna då mina bröst gått från att vara stora som silikonbröst och droppat konstant till att vara som två tomma påsar. BM sa att det var brösten som anpassat sig till mjölken då de inte kan vara alldeles uppsvullna hela tiden och det lät ju vettigt. Amningen såg fortfarande bra ut men på fyra dagar hade han bara gått upp 10g och han skulle egentligen vara närmare sin födelsevikt vid det här laget, vilket han inte var.  BM bestämde sig för att hämta en pump och så pumpade vi ena bröstet i 10 minuter för att se hur mycket mjölk det var som Emilio kunde tänkas få i sig på ett ungefär.

14ml, det var så mycket vi fick ut och även om Emilio är effektivare än en pump så var det för tok för lite. Det blev helt enkelt plus minus noll för honom i energi och det var antagligen anledningen till att han låg konstant vid bröstet och ammade. Vi kom fram till att vi skulle börja med mjölkersättning men att jag alltid skulle börja med att amma honom för att hålla igång produktionen. Det kunde rätta till sig så att det fanns så mycket mjölk som efterfrågades men det kunde ta några månader.

Att få höra att man har för lite mjölk till sitt barn är aldrig roligt men istället för att känna sorg kände jag mig snarare lättad. Det fanns en anledning till varför jag fick amma hela tiden och det fanns också en chans att det rättade till sig om jag var villig att kämpa lite för det.

Sagt och gjort så började vi att ge Emilio mjölkersättning och sakta men säkert började han öka i vikt. Jag började alltid med att amma honom och när min mjölk inte räckte till för att stilla hungern fick han flaskan. När det hade gått ett tag började han allt mer sällan att äta ur flaskan och en dag ammade jag honom bara. Det gick en dag till med bara amning och ytterligare en, helt plötsligt hade han klarat sig i en hel vecka på bara bröstmjölk.

Efter det har jag ammat honom på heltid utan att ha behövt ge honom mjölkersättning. Visserligen fick jag amma honom lite oftare i början men det var helt klart värt det. Jag hade också alltid med mig mjölkersättningen om jag åkte iväg ifall att bröstmjölken inte skulle räcka till. Det fick mig att känna mig lugnare men idag får den stanna hemma.

Jag är tacksam över att det finns mjölkersättning att tillgå då jag själv inte kunde till godo se min sons matbehov de första månaderna. Nu rättade mjölkproduktionen till sig för mig och det är jag glad över.