Tisdagen den 19 mars 2013 klockan 08:44 blev jag mamma. <3

Berättelsen börjar dock inte där utan låt oss gå tillbaka några dagar i tiden.

Måndagen den 11 mars får vi åka in till förlossningen på kontroll efter besöket på MVC. Väl inne på förlossningen blir vi hänvisade till ett rum och jag får börja med att lämna ett urinprov. Därefter tar de en CTG kurva, tar ett blodprov och kollar blodtrycket Doktorn kommer in och kollar mina reflexer och vi får besked om att jag fått havandeskapsförgiftning. Efter det får vi åka hem med order om att kontakta MVC på onsdagen för en ny kontroll.

Onsdagen den 13 mars har vi tid hos MVC, eftersom blodtrycket stigit ytterligare blir vi inskickade till specialist mödravårdens dagavdelning och de gör åter igen samma undersökning som i måndags men får även göra en gynundersökning för att se om livmodertappen är mogen, det är den inte. Därefter får vi flytta in på avdelning 37 för vidare observation.

Vi är 3 kvinnor som bor i rummet och mitt område ligger precis vid ingången så inte nog med att jag inte har något fönster att kolla ut igen så går även dörren in i min zon varje gång någon ska in eller ut från rummet. Blir tillsagd att vila och får inte gå någonstans förutom till matsalen. Det enda jag längtar efter är att få gå ut och hade inte Marcus varit snäll och kommit varje dag hade jag nog blivit galen.  

Fredagen den 15 mars får vi gå göra ett tillväxt ultraljud för att se att havandeskapsförgiftningen inte påverkat tillväxten på bebis. Läkaren uppskattar vikten till 3400g med en felmarginal på -200g till +200g.

Lördagen den 16 mars får vi äntligen åka hem men måste komma tillbaka till dagavdelningen för en ny undersökning på måndagen.  Efter att ha varit inlagd i 4 dagar firar vi hemkomsten och friheten med en trerättersmiddag på kinarestaurang.

Måndagen den 18 mars ringer jag in till dagavdelningen och får en tid klockan 13.
Jag kör in till Falun och väl på plats får jag återigen lämna urinprov och de tar en CTG kurva, tar ett blodprov, kollar blodtrycket och reflexerna. Överläkaren bestämmer att det är dags att starta förlossningen då havandeskapsförgiftningen börjar bli värre och det finns ingen anledning till att vänta längre.

Får göra en gynundersökning för att se om livmodertappen är tillräckligt mogen för att sätta in en ballong. Under undersökningen kom de fram till att bebis trängt så djupt ner i bäckenbotten att livmodertappen tryckt bakåt så de fick börja med att pilla fram den innan de kunde sätta ballongen.

.

Efter det får vi åter igen flytta ner till avdelning 37 och jag får instruktioner om att dra i slangen som ballongen satt i varje halvtimme och efter 7 timmar skulle den tas ut, om den inte trillat ut av sig själv, och en ny gynundersökning göras för att se om något hade hänt annars skulle vi fortsätta ingångsättningen på tisdagen. Den här gången får jag en säng vid ett fönster och jag och Marcus fördriver tiden med att kolla på första delen av Sagan om Ringen – Härskarringen.

När klockan började närma sig 21:30 går jag ut i korridoren för att kolla efter läkaren. Möter henne i korridoren och får gå in i undersökningsrummet. Ballongen togs ut och det visade sig att jag var öppen 4cm så det var bara att flytta upp till förlossningen.

Uppe på förlossningen tar BM hål på hinnorna och varmt vatten forsar ut. Känns som jag kissar på mig och det hjälper inte att det kommer stora vågor av vatten varje gång jag får en sammandragning. Får lov att bädda rent i sängen en sådär 2-3 gånger för allt blir vått.

Jag och Marcus fortsätter att kolla på andra delen av Sagan om Ringen – Härskarringen.

Efter några timmar kommer BM in igen för att se om det hade hänt något, öppen 5-6cm. Hon går men kommer tillbaka en stund senare, fortfarande lika i öppningsgraden men det har börjat mjukna. Det går dock för långsamt och värkstimulerande dropp sattes in för att få fart på värkarna.

Fram tills nu har jag klarat mig med värmekuddar och andning men nu börjar värkarna göra lite ondare och jag beslutar mig för att testa lustgasen.  Kan inte påstå att lustgasen var en höjdare då jag bara kände mig helt tom varje gång jag använde den men jag försökte ändå flera gånger då jag tänkte att det kanske ger med sig. När själva andningsmasken ramlade av från slangen fick jag lite lätt panik och Marcus gjorde sitt bästa för att snabbt laga den vilket inte kan ha varit så lätt då jag drog i den. 

Värkarna blir snabbt kraftigare allt eftersom styrkan på droppet höjs och när BM frågar om jag vill ha EDA säger jag ja utan att tveka. Hade innan förlossningen känt mig tveksam till EDA då jag läst att det kunde påverka värkarbetet men eftersom jag redan hade verkstimulerande dropp så spelade det ingen roll längre och det ögonblicket skulle jag gjort vad som helst för att få smärtan att försvinna.

Behöver inte vänta länge på narkosläkaren och när han kommer in genom dörren är han en ängel i mina ögon, har nog aldrig varit så tacksam över någon som ska sticka mig som jag var just då. När han sedan berättar att det kommer dröja innan EDA börjar värka känns det som en evighet men allt eftersom tiden går blir värkarna mer och mer hanterbara och jag slumrar fram till morgonen.

BM kommer åter igen in, öppen 9 cm och det börjar trycka på allt mer, kort därefter är jag öppen 10cm. Får inga krystvärkar på en gång utan är fullt öppen ett tag och BM säger åt mig att trycka på när jag känner att det är dags.  Känner mig lite osäker men väljer till slut att börja trycka lite lätt. Smärtan blir snabbt kraftigare och det känns som bebis försöker trycka sig ut genom ryggen på mig, vill bara att det ska vara över. När halva huvudet är ute tar värken slut och BM får lov att hålla emot huvudet i väntan på nästa värk som låter sig väl vänta på men den kommer till slut och strax efter det är bebis ute.

Vi hade valt att inte ta reda på könet och den lilla stunden det tog för BM att lyfta upp bebis i visa oss då bebis själv låg hopkurad kändes som en evighet.

Tisdagen den 19 mars klockan 08:44 föddes Emilio Carl Dan Henrik, han var 50cm lång och vägde 3260g  <3 Han är den mest perfekta lilla varelse jag någonsin träffat och kärleken till honom växer för var dag som går.

<^_^>