När vi först blev inlagda fick vi ett enkelrum men eftersom vi egentligen inte var i behov av det kunde de inte lova att vi fick ha det kvar. När vi kom tillbaka efter helgen fick vi istället ett dubbelrum. Första dagen var vi ensamma i rummet men sedan kom en till familj med en son, som jag skulle gissa på var i Emilios ålder. Såg dock inte så mycket av dem och dagen därpå fick de byta rum och vi var återigen själva i rummet. Det var skönt att få vara ensamma men samtidigt också lite stressande då man visste att det när som helst på dygnet kunde komma in någon på rummet.

Veckan innan tog de urin- och blodprover. Blodproverna var bra men hans urin hade visat på bakterier och efter två odlingar som visade på samma typ av bakterier sattes antibiotika mot urinvägsinfektion in.  Urinvägsinfektioner hos pojkar är inte det vanligaste och vi fick göra ett ultraljud på hans njurar. Enligt läkaren var de något förminskade men det kunde också bara vara bilden som gjorde det. Vi har också fått göra en röntgen (MUC) på hans urinblåsa.  Det de kunde se på en gång var att han hade reflux på vänster urinledare, det såg inte så allvarligt ut men, det är upp till läkaren att bestämma vilka åtgärder som ska sättas in. Bilderna skulle granskas närmare och skickas vidare till läkaren. Just nu väntar vi på svar från undersökningen och vad de har kommit fram till.

Emilio vägrade fortfarande att äta och var verkligen inte sig själv. Han sov och var ledsen hela dagarna, enda tiden han var nöjd var en liten stund efter han fått amma, men inte ens det var särskilt länge. Läkaren, i samråd med dietisten, beslutade att sond skulle sättas. Beslutet att sätta sonden motiverades med att det kunde vara så att han var för hungrig för att förstå att han måste äta, han hade helt enkelt ingen energi över. Han hade antagligen inte känt sig riktigt mätt på länge, och såg därför ingen anledning till att äta. Vi fick ett nytt matschema, istället för att knappt få amma något alls på dagarna skulle jag nu amma vid varje måltid och istället ta bort all amning på natten. Det nya schemat passade oss mycket bättre och vi märkte snabbt att Emilio blev mer som sig själv igen.

När helgen kom fick vi åter igen åka hem på permission. På måndagen när vi kom in hade vi inget rum och fick ha möte med personalen i akutrummet. Läkaren berättade att han funderade på komjölksallergi och att de ville att vi skulle utesluta det ur kosten under minst 2-3veckors tid. Eftersom jag ammar måste även jag utesluta all form av mjölk då det går över i bröstmjölken. Vi fick även träffa dietisterna som gick igenom vad det innebär och gav information om vad man kan och inte kan äta.

Jag ska erkänna att det kändes väldigt knäppt när läkaren föreslog komjölksallergi. Varken jag eller Marcus har några allergier som vi vet om och min egen bild av barn med mjölkallergi bestod av barn som hade kolik, var förstoppade och grät hela dagarna. Vi fick förklarat för oss att alla har olika symptom och enklast är att helt enkelt prova utan mjölk. Är han allergisk borde han bli snabbt märka skillnad och om han inte är det så händer ingenting och vi kan fortsätta äta som vanligt igen efter prövotiden.

Sedan blev vi utskrivna från sjukhuset efter att ha varit inskrivna i närmare två veckors tid. Läkaren kände sig fortfarande inte klar men det fanns inte så mycket mer de kunde göra där och då och det beslutades att vi skulle ha fortsatt tätt kontakt.

Just nu har vi regelbundna vägningar på BVC och telefonkontakt med dietisten. Den 30 december ska vi på återbesök på barnmottagningen i Borlänge för att utvärdera hur det har gått med den mjölkfria kosten och prata om hur vi ska göra med sonden, ska den få sitta kvar ett tag till eller ska vi prova utan den?

Både urinvägsinfektionen och den eventuella komjölksallergin kan vara orsaker bakom hans minskade aptit och viktnedgång. Oavsett orsak, efter att Emilio fått antibiotika, fått mjölkersättning via sond då han vägrar flaska och vi börjat äta mjölkfritt, har vi idag en helt annan situation vid matbordet. Han är glad, nyfiken och äter bättre och bättre för var dag som går.